S* Åvikstrands Ragdoll och Sibirisk Katt

Jag tänkte i min enfald att jag skulle försöka få ett par normala bilder på Lillfixa, hon är så busig varje gång fotogrejorna åker fram, så hon ser ärligt talat helt fläng ut på det flesta av bilderna.
Sagt och gjort, jag plockade fram min egen kamera och till en början gick det ganska bra, tja åtminstone fram tills efter ca 1 sekund då Lillfixa tröttnat på att ligga still och då en viss annan dam gjorde entré förstås...

Än så länge är Lillfixa sammarbetsvillig...

Sedan börjar att hon att ledsna, men visar åtminstone upp sin söta profil...

Hmmm, var ett himla tjat om att titta in i kameran, undras om tanten märker ifall jag sticker???

Sådär ja, jag klättrar upp till taket...

Och jag tänker inte komma ner, så det så!

Fast okey då matte, kanske sitter stilla en stund då och det berodde INTE på att jag vart höjdrädd...

Tänkte däremot bevisa att jag visst kan vara snäll och söt!
Men, vem närmar sig den intet ont anandes Lillfixa smygandes bakifrån???

Ja, Cyzarine som genast ger sig på at koppla det fruktade dödsgreppet!


Nä, säger Lillfixa, jag ger upp. Ha! Säger Cyzarine som hinner med ett extra litet tjuvnyp innan Lillfixa flyr fältet.
                    
Reaktionen lät inte vänta på sig... Spott och fräs!

Förstår ingenting säger Cyzarine, jag ville ju bara leka lite.
Nej, nu längtar jag efter min nya storasyster Neci, börja att ladda "syrran" för snart kommer jag!!!

Detta var lite från oss.
Hoppas att ni alla har en fin fortsatt trevlig helg i det vackra vårvädret.
//Anna & Co.  
  

Här hemma växer bebbarna så att det knakar. Raggisarna har fina stommar och riktigt OK vikter, vid 9½ veckas ålder vägde Obelix 1633 gram (storleksmässigt så gör han skäl för sitt namn    ), Asterix som var en sådan klen liten skrutt från början vägde nu 1510 gram och minstingen Lillfixa vägde 1446. Mat är gott helt enkelt! Sibbarna är ju 10 dagar yngre och ser ut som små skruttar jämte Ragdollbjässarna. Men de leker så otroligt bra tillsammans kullarna och det man ligger efter storleksmässigt får man helt enkelt ta igen genom att vara lite tuffare    .

Obelix, Asterix och Lillfixa vaccinerades i veckan och jag var så glad över att min klinik hade PureVax RCP kvar, de brukar annars använda ett annat märke, men Bella och även Nina och Boss som bor hos min bror har fått otäcka biverkningar av det vaccinet, så jag vill helst inte använda det på mina katter igen. Så nu har kliniken lovat att lägga undan PureVax åt mig, puh!

Annars så rullar allt på i sin gilla gång här hemma. Jag har haft en del kattungespekulanter på besök här hemma, alltid lika trevligt    . Just nu är det dock bara Cyzarine som till 100% är tingad och hon kommer att komma till ett supertrevligt par som redan har en sibbetjej, det känns jättebra och jag tror att Cyzarine kommer att bli en bortskämd liten jänta!

Nehej, nu är det snart dags att ge sig ut i snömassorna. Ska jobba inatt, återstår att se om det ens går att komma in till jobbet...

Ha det så gott alla!
//Anna.

Här kommer några av de bilder vi tog på Mimmi den 16:e januari. Hon är så ljuvligt söt med sitt lite ledsna uttryck   . Det fanns så många bilder att välja bland, men här är ett litet axplock:

Igår var jag och Mattias förbi mamma och pappa och fotade deras katter. Amaya var som vanligt busig och hade lite svårt för att vara still. Den katten vill liksom aldrig bli riktigt vuxen   . Till slut så blev hon dock så uttråkad att hon bara ville ligga ner och slumra istället. Men hon fastnade trots allt på ett flertal bilder, här har jag valt ut två utav dem:

Kira är så rolig, henne placerar man där man tycker det blir bra, sedan sitter hon så snällt tills man är klar. Hon är den lite mer damiga typen som verkar anse att man skall bete sig vuxet och med en viss värdighet   :

    
Mimmi hade som vanligt eld i baken och for runt som ett skållat troll. Men vi fick allt ett helt knippe superfina bilder på henne med, men de lägger jag upp en annan dag.

Idag var Mia och Malin förbi en sväng och tittade på Bellas och Olivers kattungar. Mia har varit med sedan bebbarna föddes hos veterinären. Det var nämligen hon som skjutsade mig och Bella dit. Sedan satt hon med mig hela tiden medan Bella snittades och vi båda satt och masserade de små nyfödda för att de skulle bli varma och komma igång. En underbar vän som jag är så glad att jag lärt känna   ! Det är extra roligt att dela Bellas sista kull med Mia. Vi är båda hittills rätt nöjda med bebisarnas utveckling och vi är mer än nöjda med deras helt otroliga temperament. Bella brukar alltid få mycket trevliga bebbar, men denna kullen är verkligen något alldeles extra, de vill bara gosa i famnen och pussas massvis   . Helt underbara! Mattias var även förbi samtidigt och fotade bebbarna och deras "småkusiner", tjejerna i sibbemaffian. Bilder kommer om någon dag.

Ha det så gott till dess!
//Anna.

Jag har fått en sån vacker decemberbild på Gorgeous George, eller Noah som han heter nu, från hans matte Åsa. Denne killen föddes i Bellas tredje kull, pappa är Shigeru. Noah var en sådan där urmysig kattunge som mer än gärna gosade, han var lite som tjuren Ferdinand. Man blir allt lite nostalgisk och jag letade fram en gammal kattungebild för att jämföra och visst har han blivit stor och stilig?

Söt liten gulleplutt.

 
Stor kille!

Tusen tack snälla Åsa för ditt mail och den fina bilden, det betyder så otroligt mycket!

Här hemma växer Bellas nuvarande kull så att det knakar. Lille mirakelbebben Asterix som hade en sådan kämpig start ser fortfarande ut lite grann som en alien (dock en väldigt söt sådan), han har så dåligt med päls och halsen ser så smal ut, öronen stora och huvudet stort och trekantigt. Men, jag tycker att han börjar att utvecklas så fint och jag tror att han så småningom kommer att bli en vacker kille. Han är hur som helst mycket speciell för mig och han är så otroligt go och mysig    .

Nadjas små paddtjejer utvecklas också fint och har börjat att intressera sig så smått för sin omgivning och börjar att utforska omvärlden. Fast det är dock inte det lättaste att försöka att brotta ner jätten Obelix, men trägen kanske vinner     ?

Nä, nu skall jag plöja igenom min e-post, jag har haft mycket att göra och det finns därför en hel del mail som ligger obesvarade.
Ha det så gott alla!
//Anna.

Här har det hänt en hel del. Mestadels roliga saker, men även sådant som varit jobbigt.
Bella fick 3 bebisar den 14:e december. En ovanligt liten kull för Bella som brukar ha mellan 6-7 st småttingar i varje kull. Denna gången gick hon dessutom över tiden och började även att småblöda och det hela slutade med att Bella fick kejsarsnittas. Tyvärr hade hon en mycket ful infektion i ena livmoderhornet och hon kastrerades även i samband med snittet.

Den bebisen som låg i det infekterade hornet var mycket illa däran när de plockade ut honom. Han andades inte själv och det krävdes en del jobb med honom innan han började ge ifrån sig livstecken. Han var även mycket svag de första dagarna hemma och jag kände mig inte helt säker på att han skulle klara sig. Han var rätt slö och klarade inte av att försörja sig helt själv. Men hela tiden visade han ändå en stark livslust och kämparglöd och efter ett par dygn så vände det plötsligt och han kunde äntligen äta och få i sig tillräckligt alldeles själv. Man ser att han fortfarande är lite efter de andra syskonen utvecklingsmässigt, men han har idag en alldeles normal vikt för en kille i hans ålder och han är en pigg och nyfiken liten krabat med väldigt egna åsikter om hur saker och ting skall vara. Det är Asterix det, min lille kämpe, jag är så stolt över honom    !

   Här kan man se storleksskillnaden på lille Asterix (till vänster) och stora tjockisbrorsan Obelix (till höger).

Bella mår idag bra. Jag kan inte förneka att jag känner en viss sorg över att ha förlorat henne ur aveln, hon har alltid varit en helt fantastisk avelshona och mamma och har lämnat en del fina bebisar efter sig. De har alla ärvt hennes helt underbara temperament, en sådan snäll och speciell katt som Bella är något alldeles extra. Men, detta är faktiskt Bellas 4:e kull och efter så pass många kullar har hon mer än väl gjort det som "förväntas" av henne som avelshona och hon skall nu fortsätta att tillbringa sina dagar här hemma som älskad lyxkastrat   .

Som tur är, så hade jag tagit ledigt från jobbet i samband med att jag skulle ha kattungar hemma. Det var både en och annan som lyfte frågande på ögonbrynen då jag berättade att jag skulle vara ledig och ha semester i nästan 2 veckor för att min katt skulle få ungar. Åsikten verkade vara:
-" Vadå, katter sköter väl det där själva???"
Jo visst... Jag kan säga att jag, speciellt med facit i hand, är mycket glad för att jag kunde vara hemma den här tiden. Det har varit stödmatning och passning dygnet runt de första dagarna, utan detta så hade Asterix inte klarat sig. Det är ju det ansvar man har som djurägare, att ta hand om sina djur och göra allt man kan för dem för att de skall ha det bra.

På självaste Julaftons morgon så fick sedan Nadja sina 3 småttingar. Denna förlossning gick alldeles exemplariskt. Nadja hade dock bestämt att hon skulle föda hos Bella och hennes ungar. Det gick inte att sära på dem, då blev båda tjejerna alldeles oroliga. De är verkligen bästisar de där två. Inte helt optimalt, men det slutade med att tjejerna fick bestämma hur det skulle vara. Bella var en utomordentligt duktig barnmorska, hon ömsom slickade Nadja lugnande på huvudet och ömsom hjälpte till med att avnavla och tvätta nyfödda småsibbar.

   Nadjas nästintill sotsvarta dotter brottas med sina vita Ragdoll"kusiner" om bästa platsen i mjölkbaren.

Nadja och Bella har bestämt att de skall fortsätta att ha sina bebisar tillsammans och de ligger nu i en stor bolåda och det är så fantastiskt härligt att se hur de tillsammans tar hand om de små. Även Anastasiia tillbringar mycket tid i lådan, det finns gott om plats till dem allesammans.

   Stormys i bolådan.

Nu får detta vara allt för denna gången, det blev ett långt inlägg. Skall försöka bli bättre på att uppdatera bloggen .

Ja, det är ju i och för sig drygt 1 vecka kvar, men den 30:e oktober blir min goa tabbykille 6 år gammal. Tänk vad tiden går! Jag kommer fortfarande ihåg att det var en kall och fin vinterdag med massor med snö när vi hämtade Frasse hos hans uppfödare Linda i Västerås. Han var då 14 veckor och det sötaste som fanns. Alla de andra syskonen hade redan flyttat, Frasse var sist kvar. Denna ljuvliga kille har verkligen förgyllt mina dagar sedan dess! Han är det snällaste som finns. Sedan några år lever han ett gott kastratliv, men han har ju lämnat några kullar efter sig och det är så kul att kunna följa barn, barnbarn och barnbarnsbarn  .
GRATTIS i förskott mattes älskade gosekatt!!!

Idag har jag varit med Bella till Djursjukhuset Bagarmossen och ultraljudat hennes hjärta och njurar. Allt såg bara bra ut  . Det känns alltid lite pirrigt tycker jag innan man vet vad ultraljudet visar. Som vanligt så fick vi mycket professionellt och trevligt bemötande av veterinär Suzanne Gundler, hon är verkligen toppen. Trevlig mot både katterna och deras ägare. Bella var så duktig och snäll och låg i mitt knä och spann och gosade och hon passade även på att pussa både veterinär och djurskötare också. Inte helt lätt för veterinären att lyssna på hjärta och lungor samtidigt som hennes händer och armar blir överösta med slickar av en sträv katt-tunga  . Bella fick mycket beröm för sitt fina temperament och belönades med smaskigt godis av djurskötaren. Hon är verkligen något alldeles extra, snällare och roligare katt får man leta efter. Hon är verkligen mitt hjärta! Tyvärr har hon löpt väldigt hårt senaste tiden och tappat mycket i vikt, vilket är mindre kul. Men i och med att ultraljudet var bra, så inväntar vi nu nästa löp och förhoppningsvis har vi sedan lite spännande nyheter på G  . Här kommer en liten bild på min goa, supersnälla tjej: